Jag har funderat lite fram och tillbaks på verkligheten och ideal och att bara vara folk till lags i allmänhet.
Är det inte så att man gör mycket här i livet bara för att eller för att det är så det ska vara? Jag är jävla trött på ramar men det värsta just nu som gör mig riktigt upprörd är hetsen många tjejer befinner sig i eller dras med i eller hur fan det nu går till. Vi har lite lyckats komma bort från 1920talets hemma fru osv men nu är det kvinnor/tjejerna själva som hittar på massa skitsaker. Hade jag varit brud hade jag varit skittrasig förmodligen. Skulle inte kunna läsa tidningar som uppmanar mig till: Att vara självständighet, Att vara smal, Att vara nöjd, Att träna, Att konsumera, Att vara avundsjuk, Att bry mig om meningslösa jävla skitsaker, Att njuta av livet, Att inte njuta för mycket, Att ha hundra polare, Att klara sig själv. Fan allt verkar vara så jävla färgat. Är man tjej i dagens samhälle ska man enligt andra tjejer uppnå så sjukt många krav. Va fan hände med utrymmet? När fan hinner man bara vara sig själv.
Sen har vi grabbarna som bara flyter in och nöjer sig. Vissa nöjer sig med att många tjejer gått upp ett par kilo för mycket och resten nöjer sig med att små ungarna ser ut som porrstjärnor. Fan om man bara har lite insikt inser man att allt är påväg rakt åt helvete. Jag tar snart min hund och min sambo och flyr till en djungel eller nått.
Dock tror jag att det finns en jävligt simpel lösning på all hysteri som försiggår just nu...
Ett citat:
Why so serious!
Välj själv för fan! Skit i resten.
Foton: bommi
